16 februari 2015, kl. 16:45
Om att våga ta målet på allvar…
Med entusiasm sitter vi där båda två i det lilla rummet med två solblekta fåtöljer och ett litet lågt träbord mellan oss. Något framåtlutade med enormt mycket energi och massor med entusiasm gestikuleras, skrattas och gråts det om vartannat.
Vi pratar om målet ”Att säga nej till tre chefer eller kollegor under den kommande veckan”. Och, tro mig… Det var inte där klienten började… Hon började någon helt annanstans.
Jag heter Daniel Bengtsson och jobbar till vardags som chef på ett större IT-företag. Vid sidan av detta, arbetar jag även som interncoach och har även utfört diverse andra uppdrag åt HR-avdelningen på företaget.
Vid sidan av detta håller jag och Anja Lindberg utbildningar i Stresshantering enligt ACT (Acceptance and Commitment Therapy/Training – även kallat ”tredje generationens KBT”).
ACT, som vid sidan av att hjälpa personer med stressrelaterade utmaningar även används på smärtkliniker runt om i Sverige men också som verktygslåda för hantering och förståelse för hur självkänsla fungerar och kan påverkas. I denna disciplin så är vi väldigt noga med ändamålsenligheten i våra mål och att de bör stödja klientens övergripande värden.
Det är just denna syn på att ta våra mål på högsta allvar som jag tänkte beskriva här.
Så tillbaka till coachingsessionen.
I detta läge jobbar vi nu aktivt med medvetenhet, värderingar och verktyg för att med säkerhet nå målet ”Att säga nej till tre chefer eller kollegor under den kommande veckan”.
Om detta är ett bra mål eller inte bör i första hand klienten avgöra, det som är intressant här är att det ursprungliga målet som klienten sa sig vilja nå var ”Att jobba fortare och bli mer effektivt”, ett mål som möjligen skulle kunna betraktas som ganska långt från det mål vi nu jobbar med.
Vad har då hänt på resan?
Jo, vi har backat i målet, för att finna ändamålsenligheten och om målet stödjer klientens egna, högst personliga värden. Hon har alltså på allvar betraktat målet, vänt och vridigt på det och ställt sig frågor som: ”Vad är fördelen med att jobba fortare och bli mer effektivt?” och ”Vad vill jag egentligen uppnå med detta mål?”. Det funderades även kring vad nackdelen skulle kunna vara med att arbeta fortare. Frågor som vem vill jag vara som partner, mamma, kollega, vän och dotter kommer upp. Kort sagt, vad är den bakomliggande ändamålsenligheten här och vad har jag för värden med koppling till detta? Egentligen.
Efter att ha funderat en stund så vrids successivt målet från att jobba fortare, till att prioritera smartare. Från att reaktivt göra det andra ber mig om, till att proaktivt göra det som verkligen gagnar mina egna, men även min arbetsgivares och min familjs värden. Kvalitet och ändamålsenlighet har blivit synligt vid sidan av bara ren och skär volym. Att bara jobba fortare har bytts ut mot att göra rätt saker och då detta mål ännu inte är uppfyllt, behöver saker som inte faller under dessa kriterier tackas nej till. Därav det första av flera delmål – förmågan att i praktiken faktiskt säga nej i syfte att återta makten över min egen tid och att sluta betrakta det mesta i sitt liv som måsten *.
Vi coacher behöver mod, lugn och trygghet nog att inte bara hjälpa klienten att nå sina mål utan även att hjälpa klienten att först finna vad som verkligen är viktigt. Vi behöver förmågan att hjälpa klienten få uppleva hur det är att verkligen våga tänka efter och inte minst våga känna efter. Detta i syfte att inte bara uppnå ett mål, utan att agera utefter den hon egentligen är och den hon egentligen vill vara.
Visst är uppnådda mål bra, men om målet är irrelevant så är sötman av det uppnådda målet kortvarigt. Om ens det.
Kort sagt:
Hjälp klienten att finna vad som verkligen är ändamålsenligt för just henne.
Hjälp klienten att våga göra sina mål ändamålsenliga och relevanta.
Hjälp klienten att göra om eller släppa mål som inte ger dem det de vill ha.
Det vi som coacher då behöver är bl.a.
Mod.
Lugn.
Trygghet.
/Daniel Bengtsson,
ACC coach enl. ICF.
* Om vi med ”måsten” menar något som inte går att välja bort så finns bara två måsten i livet: Att välja och att dö. Må vara att vissa av våra val skulle få enorma konsekvenser om vi valde bort dem, men per definition är de inte måsten…