9 december 2014, kl. 17:35
-Ny som ledare- är en blogg som drivs av en av våra mentorcoacher, Ylva Ekdahl.
Ylva driver
företaget yeh yeh coach & konsult och kallar sig inte för coach, på
visitkortet står istället förändringsagent, författare och föreläsare.
Ylva har i princip alltid en penna i handen eller fingrarna
på tangentbordet. Hon har skrivit boken ”Livbåt för ledare – en guide till
coaching i företag” tillsammans med Anja Lindberg och Domenico La Corte. Hon
skriver också artiklar på hemsidor som Företagande.nu och andra bloggar. Ylva
hjälper också andra företagare med text till bloggar och hemsidor.
Som coach jobbar hon främst med ledar- och karriärcoachning,
att föreläsa och hålla utbildningar. När vi frågar om föreläsande och
utbildning skrattar hon och påpekar att hon givetvis använder mycket av
coachning även i det, men de som lyssnar vet inte om det.
Vi hittade ett nytt blogginlägg på Ny som ledare från Ylva
med titeln ”Dissa decemberstressen – 5 tips”. Vi vill gärna lyfta fram bloggar
från coacher här på Coachbloggen, men det här är ju råd, det ska väl en coach
inte ge? Vi frågade Ylva hur hon tänker kring skrivande och bloggande:
Ny som ledare -
bloggtankar
En av de första sakerna vi får lära oss i coachutbildningen
är att vi inte ska ha en egen agenda och inte ge råd. Det är något som många av
oss har problem med, ofta ser man ju så väl vad klienten skulle kunna göra,
skulle behöva göra och hur ett annat tänkande skulle förändra situationen.
En ganska stor del av övningarna i grundutbildningen går ut
på att träna på det här. Det är en av de grundläggande skillnaderna mellan
coach, handledare och mentor. Sedan kommer vi ut i verkligheten och träffar
alla klienter som förväntar sig att få råd. Vi börjar undervisa om vad
coachning är. De flesta som vi coachar förstår snabbt processen och uppskattar
det. En del tackar för sig och väljer en annan yrkeskategori.
Det här är viktigt för oss. Vi ställer frågor i alla
sammanhang, vi lyssnar och vi försöker förklara vad vi är. Men det blir ett
vagt budskap. Vi måste beskriva processen för att det ska gå att förstå. När du ska nå någon i en kort bloggtext blir
det en svår balansgång. Är du för vag i ditt budskap blir det ointressant för
läsaren. Varför ska jag läsa det här?
Jag har sett flera ”coachande” texter och det kan bli vagt. Som coacher vill vi inte påstå något: -även om det är sant för mig, kanske det
inte är sant för dig? Men för att föra ut ett budskap måste det finnas ett
påstående, en tes.
Det finns flera självhjälpsböcker eller
självcoachningsmaterial, där det finns frågor i texten och plats för att skriva
sina egna svar. Jag kan tycka det är jättekul och börjar, men jag har
hittills aldrig färdigställt något. Det finns en poäng med att ha en fysisk
coach som du träffar eller pratar på telefon med – det är någon som frågar
efter dina svar, som ställer dig ansvarig för det du satt upp att du ska göra
och det är någon att bolla med. En person kommenterade häromdagen något jag
skrivit på sociala media: ”Jag får en insikt, men sedan glömmer jag bort den.”
Just det – det är därför du behöver en coach, som hjälper
dig sätta upp strategier för hur du ska hålla kunskapen levande – men det är
nästa steg. Min blogg visar på möjligheter med coachning, men det ligger längre
fram i processen.
Vad är det min klient behöver som ett första steg? Det är
faktiskt inte en blogg med coachande frågor – det är en möjlighet att få svar
på saker, en känsla av att här har vi någon som kan någonting och som skriver
skarpt och intressant.
Sen avslutar jag alltid mina bloggtexter med en eller två
frågor som jag lämnar över till läsaren. Visserligen levererar jag en lösning,
men vad är det som säger att min lösning är rätt för läsaren. Jag har visat på
min agenda, men med ett erbjudande om att tänka själv.
Ylva Ekdahl