19 augusti 2013, kl. 13:45
När jag kom hem efter lång segelsemester låg Livbåt för ledare och väntade på mig. Riktigt bra och kul att läsa! Bra anslag om Nya ledarskapet. Det är kul att läsa om svenska coacher: Anja Lindberg, Domenico La Corte och Ylva Ekdahl som har nischat sig och som uttrycker ett ställningstagande för att coaching ska inkluderas i våra organisationer. Dessutom är den jättefint layoutad +poäng i sig!
Boken har en tydlig målgrupp och ett tydligt syfte – den vänder sig
till personer internt i organisationer som vill coacha mer och/eller
införa coaching i organisationen. Syftet med boken är att underlätta
denna process – att vara en guide till coaching i företag - vilket jag
också tycker att den gör/är. En lätt ton, pedagogisk, igenkännbara
exempel och många konkreta tips. Vore utmärkt om många beställare läser den!
Det jag funderar på, som mest har mött organisationer som anlitar
externa coacher, är det självklara fokuset i boken på interncoaching. I
Livbåt för ledare tas det för givet att sådan är vägen – det är lite
häftigt i sig! Med professor Peter Hawkins Creating a Coaching Culture
(2012) i åtanke som beskriver olika faser för hur organisationer kan ta
sig till att bli en coachande organisation skulle jag dock önska att
något av denna inramning finns med. I vissa lägen är jag övertygad om
att fördelarna med externa coacher långt överväger interna resurser,
inte minst i kompetens. Vad säger ni andra – vad är era erfarenheter av
organisationers vilja att ta till sig coaching och på vilket vis vill de
helst ha det?
Jag tror att Livbåt för ledare kommer att läsas
av många beställare och HR-chefer och då tycker jag att det
övervägandet, om olika alternativ och dess för- och nackdelar, är
viktigt. Här blir det en slagsida mot det ena. Samtidigt är
frågeställningar i många fall lika – beställaren/organisationen behöver
ju fundera igenom en rad frågor oavsett om interna eller externa coacher
används. Ett avslutande kapitel om Upphandling viker av från den
inslagna internlinjen, så även författarna har haft den verkligheten i
åtanke. (När går vi ihop som ICF-nätverk och svarar på upphandlingar?!)
Ett kapitel handlar om olika typer av coaching – i vilken grad
coachkompetens respektive företagskompetens krävs. Klargörande! Vänder
mig dock emot begreppet stresscoaching – helt missvisande enligt min
mening eftersom vi coachar framåt mot önskat läge, d v s hälsa. Dessutom
är hälsocoacher en väl definierad coachnisch där coacherna ofta är
hälsopedagoger förutom coacher. På en företagshälsovård (där jag har
jobbat i många år) är det normalt terapeuter som i första hand arbetar
med de som är sjukskrivna i utmattningsdepression. KBT är den behandling
som i första hand rekommenderas. Vad säger ni andra – coachar ni
”utbrända”?
Jag hoppas ni alla läser boken och igen – tack
Anja, Domenico och Ylva till en välskriven bok som jag hoppas kommer
inspirera många organisationer att ta ytterligare steg till att
inkludera coaching.
Anna Eriksson
****
Läs mer om boken och köp den på:
Adlibris
Bokus