23 april 2012, kl. 14:45
Låt inte din gamla högskoleexamen bli en boja som hindrar dig i karriären. Se den i stället en bra grund för att våga byta inriktning om du tröttnat och längtar efter något nytt. Suzanne Dahlerus, lärare på Coachutbildning Sverige, skriver i Computer Sweden om karriärbyten.
En gång ingenjör alltid ingenjör. Och bara ingenjör. Så är det alldeles för många som resonerar, enligt Suzanne Dahlerus, coach i karriär- och ledarskapsfrågor. Hon ser ofta exempel på personer som inte trivs med det de gör men som ändå fortsätter samma bana för att de har fastnat i sin studiebakgrund.
– Folk krampar kvar vid en identitet kopplad till högskoleutbildningen och låter det bli en boja i den egna utvecklingen. ”Jag är civilingenjör och då kan jag inte göra något annat”. Det är onödigt begränsande, säger hon.
För den som är i 40-årsåldern är det nästan 20 år sedan studietiden på universitetet avslutades. Kunskaperna därifrån har förmodligen passerat bäst-före-datum för länge sedan och personen i fråga har hunnit lära sig mycket annat efter det.
– Det är inte ovanligt höra folk säga att ”i botten är jag civilingenjör”. Då undrar man ju genast vad de är i toppen. Det intressanta är ju vad de har använt bottenplattan till, vilka lager de har lagt ovanpå.
Hennes råd är i stället att se sin akademiska utbildning just som en bra grund för att kunna utvecklas åt olika håll.
– Det kan vändas till lite vad som helst. Det handlar bara om att försöka ändra den yrkesmässiga självbilden och att våga lita på sig själv.
En trend som Suzanne Dahlerus noterat hos personer som arbetar inom it och telekom är att många upplever jobbet och världen de verkar i som abstrakt. Det är inte ovanligt att de saknar känslan av att göra något gott för andra. Alla har en inneboende vilja att bidra och ge till andra människor och många i it-branschen har svårt att se att de gör det.
– Påtagligt många uttrycker en längtan efter ett jobb som känns mer meningsfullt. Ibland slår det nästan över och de vill antingen jobba med händerna, eller tar anställning i hjälporganisationer.
Som för alla som inte längre trivs på sitt jobb handlar det i grunden om att först och främst konstatera för sig själv att man inte är nöjd, och att tillåta sig själv att ta känslan på allvar, konstaterar Suzanne Dahlerus.
Är känslan att det som var roligt förut inte är lika kul längre blir du troligen bara mer missnöjd om du inte gör något nu.
Börja med att tänka till på vad det är du inte tycker om med jobbet.
– Vad är det som gör att det inte är kul? Går det att sätta fingret på? Är det för ensamt? Blir du stressad av för korta säljcykler? Är organisationen för stor?
Nästa steg är att slå fast vad du tycker är stimulerande och roligt i ett jobb.
– Vänd på det. Vad vill du ha i stället? Det är en underskattad fråga. Om du vet vad du är missnöjd med, vad är motsatsen? Vad längtar du efter? Förvånande och tragiskt nog är vi inte så vana att sätta ord på det.
Många vet vad de är bra på eftersom de har fått uppskattning från andra. Men det behöver inte vara det samma som det man tycker om att göra.
– Då börjar det jobbiga. Ska jag göra det jag tidigare gjort och fått kredd för eller det jag själv vill? Det handlar mycket om självtillit och att våga lita på att det blir bra om man gör en förändring. Känns det inte rätt så är det inte rätt.
Susanne Dahlerus återkommer hela tiden till hur viktigt det är att ta reda på vad man vill. Då går det att komma vidare och verkligen göra något för att förändra situationen och hitta ett jobb man trivs med.
– Att veta vad man vill är den stora knäckfrågan. Det är först när man vet det som det finns en sportslig chans att leta rätt på ett jobb som passar. Det räcker inte att veta vad man inte vill. Då blir letandet efter något nytt bara ett famlande.
Men det behöver inte nödvändigtvis leda till ett byte av arbetsgivare eller bransch i slutänden, poängterar Suzanne Dahlerus. Ofta är det dessutom lättare att leta i sin egen bransch än inom ett helt nytt område där man inte känner någon.
– Det kanske går att få det genom att göra ett jobbskifte i den befintliga omgivningen. Vi blir lätt hemmablinda. Ofta behöver man inte gå så långt för att hitta det man söker, om man har en idé om vart man är på väg.
Så här långt i processen är ofta inte den stora frågan om man ska byta avdelning, jobb eller bransch. Det är en förändring det handlar om.
Ska du våga satsa på det du vill, och lita på att det går bra trots att det inte går att få några garantier? Eller ska du av rädsla hålla dig kvar vid det som är säkert även om det tar musten ur dig och du varken bidrar eller utvecklas?
– Det blir en kamp mellan å ena sidan hjärta och vilja, och å andra sidan rädsla och otrygghet. Här blir karriärplaneringen ren personlig utveckling. I de allra flesta fall är vi mer nöjda när vi vågar testa, än när vi stannar kvar fast det inte är bra.
Hon betonar samtidigt att många gör det svårt för sig när det gäller jobbyten. De flesta har klarat av stora förändringar i sitt liv och när det handlar om var man bor, vem man lever med, eller om man skaffar barn eller inte går det ofta ganska lätt. Men när det gäller att förändra sin jobbsituation är det av någon anledning mycket läskigare.
– Det är som att det plötsligt är så mycket mer som står på spel. När det gäller jobb kommer tanken ”Vad ska andra tycka?” in. ”Vad ska de tycka om jag inte klarar det? Tänk om de jag söker jobb hos inte tycker jag är bra?”
Många ger ”de andra” oproportionerligt stor makt när det gäller förändringar kring jobbet, anser hon.
– Försök att sätta dig över det och inte bry dig så mycket. Bry dig istället om dig själv och vad du ser fram emot.
Av: Karin Myrén, publicerad 2012-04-20, Computer Sweden, Karriärbilaga