22 juni 2011, kl. 07:00
ICF har just avslutat sin Europakonferens i Madrid. Domenico La Corte ser följande två trender:
1. Coachningen politiseras.
2. ICF professionaliseras.
1. Coachningen politiseras
Enligt huvudtalarna på konferensen, så har vi ett antal kriser i Världen (miljö, arbetslöshet, uppror, finanskris, oljebrist, krig etc) som grundar sig på ett manligt tänkande. Som coacher har vi därför en viktig uppgift att påverka våra klienter att välja ett mer kvinnligt tänkande som innefattar långsiktighet, ekologiskt tänkande och mindre rofferi och konkurrens för annars kommer planeten att kollapsa. Sir John Withmore uttryckte det till och med så att vi inte ens ska arbeta för individer och organisationer som inte stöder denna Sköna, Nya Värld.
Denna samstämmighet bland huvudtalarna gjorde att konferensen ibland tenderade att bli ett miljöandligt väckelsemöte utan minsta förankring till coachning. Jag sittstrejkade faktiskt när vi skulle stå upp och sjunga John Lennons låt: ”Imagine” (urk!).
Samtidigt finns en blindhet över det egna beteendet, som till exempel att alla huvudtalarna var män och att det bakom talarna stod en vacker, ung kvinna med hög kjolslits som någon sorts smycke! Ja, vi skriver detta i Nådens år 2011.
Jag ser en stor fara i att coachningen politiseras på det här sättet, för då släpper vi en grundregel som ICF hittills sett som fundamental; att coachen kommer in i samtalet utan en egen agenda. Om vi påverkar klienterna utifrån en miljöandlig agenda, vad skiljer oss då från en managementkonsult? Visserligen en ”mjukare”, mer andlig, mer miljövänlig konsult men ändå en managementkonsult.
Jag är ändå nöjd med konferensen som helhet då det under fredagen dök upp talare och workshopledare som hade en tydligare koppling till coachning. Min favorit var Lisa Bloom som tog upp berättande (storytelling) i coachning. Fantastiskt! Att lyssna till klientens historia och inte avbryta för ”att det inte tillför något till samtalet” och att använda historier som ett sätt att ge klienten budskap och återkoppling. Superbra!
ICF professionaliseras
ICF har i sina strategier tydligt tagit ställning om att bli en organisation för professionella coacher. Det börjar nu avspegla sig på olika områden. För det första kommer det att krävas minst 60 timmar coachutbildning för att bli medlem i ICF, s k Minimum Eligibility Requirement (MER). Om man är certifierad behöver man inte göra något för att behålla sitt medlemskap. Det kommer också att finnas övergångsbestämmelser så att de som är under utbildning också kommer med i familjen.
ACC-, PCC- och MCC-certifieringarna kommer att finnas kvar så länge som man uppfyller kraven för återcertifiering. Inom 12-18 månader kommer dock certifieringen för PCC och MCC att uppdateras. Eventuellt kommer också en ny framtida certifieringsnivå att tillkomma. Examinatorerna kommer att genomgå en utbildning, det skriftliga delprovet kommer att ersättas med webbaserade flervalsfrågor (1, X, 2) vilket behövs för att hålla en likvärdighet i bedömningen av svaren. Det talas också om att betala examinatorerna för sitt arbete.
Under hösten kommer ICF och EMCC (European Mentoring and Coaching Council) att göra ett gemensamt pressmeddelande och budskap till EU-kommissionen om att coachningsyrket även fortsättningsvis vill vara självreglerande, istället för att inordnas under lagstiftaren.